"Yogan lär oss att lyssna. Och om vi vågar lyssna så kan vi höra de mest fantastiska saker inom oss.

Frida är bildläraren och konstnären som trillade in på Little Peace för två år sedan och blev kvar. Idag är Frida en flitig yogi som berättar om hur yogan minskat hennes ångest, och hjälper henne att vara en mer integrerad person.

Hur ser din yogaresa ut?

För mig är allt konst. Varje dag vill jag skapa eller uppleva saker som andra skapat. Att vara i naturen och att odla själv är en form av skapande som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har tänkt på det i samband med yogan att den har hjälpt mig komma närmare många saker: mitt yrke, mitt mående, mina relationer och min konst. Jag jobbar som bildlärare och har skapat i hela mitt liv. Min familj har alltid uppmuntrat mig och det har varit självklart att jag är en konstnärlig person. Lera, måleri, teckning, performance och mode. Yogan har blivit en del av det. Den tar fram ett självförtroende och ett lugn, en förtröstan och en skaparkraft inom mig. Allt detta finns i mig redan men yogan hjälper mig att hitta dit snabbare. Den är en lykta, en strålkastare som skiner på det viktiga i mitt liv.

Hur hittade du till Little Peace?

Jag är född och uppvuxen norr om stan och har under några år sett reklam för LITTLE PEACE här och där i kvarteren i Solna där jag bott sen länge. Innan hade jag gym-yogat en del och gillat det men när jag ramlade in på Little Peace så var det början på något helt annat. Det var dags för next level yoga.

Du har ju tagit PT-klass för att fördjupa din praktik. Vad har du fått ut av det?

Det stora för mig är andningen. På ett pt- pass med Hanna så var det som att jag lärde mig att andas på nytt. Jag hade gått till studion under ca 2 år men nu skedde en förändring. Jag kunde använda kraften i andetagen för att stabilisera kroppen i positionerna. Jag började kunna styra delar av min kropp på ett nytt och starkt sätt. Jag märkte att min oro och min ångest minskade, att jag efter ett pass gick ut i världen som en annan Frida. En som var lugnare och tryggare i vissheten om att allt är vad det är. Jag har alltid haft ett starkt kontrollbehov och yogan med fokus på andning och meditation gör att jag släpper min inbillade kontroll lite i taget. När jag studerade konst som utbytesstudent i Japan 2012 kom jag i kontakt med zenbuddhism och den inspirerade både min konst och mitt sätt att ta mig an världen. Yogan knyter an till det tänket och den ger mig ständigt nya nivåer att utforska.

På vilket sätt använder du yogan utanför mattan?

Jag har aldrig sett på mig själv som en tränings- människa, jag har dansat och tränat av och på genom åren men med yogan är helheten med och det gillar jag. Jag kan vara konstnär, lärare och yogi samtidigt. Jag kan bestiga ett fjäll för första gången i läppstift och med en tröja där det står Systerskap på. Yogan breddar mitt seende utåt och inåt, den lär mig att lyssna. Och om vi vågar lyssna så kan vi höra de mest fantastiska saker inom oss själva. Ibland hör vi dåliga saker men då är yogan där som ett stopp och påminner mig om att vänta, stanna upp och fundera på varför jag tänkte så. Yogan blir en bro mellan känsla, tanke och handling.

Finns det några klasser du sällan missar och varför?

Jag går ofta på Sudheesh Hatha klasser och Vinyasa med Hanna, Eva E eller Mirja.

Deras klasser är lekfullt utmanande och jag känner mig stark och modig efteråt.

Slutligen; vad skulle du vilja säga till de som är nyfikna på yoga, men inte vågar börja?

Om någon funderar på att testa yoga så är mitt råd att våga göra det! Jag har noll koll på kläder och märken, jag är som jag sa på en klass ”an old punk” och den inställningen kör jag på även under klasserna. Jag kämpar och skrattar åt mig själv, jag ramlar och prövar igen. Hur kul är det med perfektion?! Not so much.