"Hur läskigt det än är för mig, så är det i närvaro och sårbarhet det händer. I kontakten med m
Niclas Agnesmed är 47-någonting, sångare och coach, född i skåne men bosatt sedan många år i Solna. Han tillstår att yogan började som ett sätt att kolla in tjejer, men att det i förlängningen gett möjligheten att möta sig själv, och andra på ett mer intimt och närvarande sätt.
Hej Niclas! Minns du ditt första yogapass?
Minns mitt första yogapass som ett förfärligt minne. Ashtanga-yoga. Jag tänkte, om jag nu ska vara helt ärlig, att det kunde vara ett bra ställe att ragga snygga tjejer på. Jag kom nervöst in i salen och såg till att hålla mig så långt bak som möjligt så ingen skulle se mina fadäser till rörelser, av en kropp med lite för mycket av det goda.
–Upp i hunden! Va, vad är det? Kollade upp och härmade det bästa jag kunde och brakade ihop efter några sekunder. Va, är de inte riktigt kloka, tänkte jag. Ja, jag har väl sällan känt mig så dum som då, så jag smet ut så fort jag kunde med svansen mellan benen och nått ragg blev det inte heller. Två förluster på en gång. Således ingen poäng med yogan!
Nåväl, efter några år rafsade jag ihop min sargade stolthet och tänkte testa igen. Min träningskompis Nicole hade tjatat på mig att jag var tvungen att gå på yoga med en lärare som hette Hanna. Jag tänkte att det kan väl inte vara större skillnad från den ena yoga-instruktören till den andra. Oj, vad fel jag hade.
När jag klev in stod den där Hanna och delade ut blad om någon retreat som jag totalt ignorerade. Jag skulle bara beta av det här och få tyst på Nicole. Hanna inledde så med att prata om livet. Jag minns inte exakt vad ämnet var men hon bad oss sedan att fundera på med vilken intuition vi kommit dit för att yoga och ta ha den tanken med oss genom hela passet. Det kunde vara med tanke på nära och kära, tacksamhet, livet eller vi kanske kom dit för att bli snyggare. Jag tog den senare, det kunde ju inte skada. När passet väl var avslutat vet jag inte riktigt vad som hänt. Jag tog då ett blad med det där erbjudandet och missade sen inte ett pass där efter.
Hur hittade du till Little Peace?
Eftersom Hanna lämnade Vasalundshallen och startade Little Peace så har det varit naturligt för mig att följa studion. Livet har inte alltid gett mig möjlighet att gå regelbundet, men jag droppar in, och har alltid schemat uppsatt hemma. Bara att veta att studion finns gör mig så himla glad!
På vilket sätt hjälper yogan dig i livet?
I höstas upptäckte jag protester, både till sinnes och kropp, mot hårdare fysträning och annat i livet som inte längre servade mig och omvärderade vad träning är. Efter lite analyser (jag är tillika coach och älskar att analysera) kom jag fram till att jag kanske skulle prova något lugnare och stillsammare så i julas köpte jag julkortet och fick då förmånen att prova några andra lärare och klasser Hatha, Yin och Restorative-Yoga. Perfekta för mig, att stanna i en position, andas igenom och uppleva skillnaden under trygg ledning.
Jag gillar också att yogan förenar det fysiska med det mentala vilket ger en djupare och kanske rent av en andlig upplevelse. Läraren kan ställa en fråga som vi kan ha med oss under passet. Helt enkelt yoga med en tanke. Detta har gett mig en ny dimension av yogan och livet. Vad som helst kan ske inom mig. En ny tanke väcks, en lösning skapas, ett leende spricker upp, en tår rinner ner för kinden vilket i sin tur ger en djupare närvaro eller rentav ett inre helande under passet. Genom att kombinera rörelser med andning, eller andning med rörelser, så tycks jag allt mer närma mig nuet, närvaron och sårbarheten. Hur läskigt det än är för mig så är det där det börjar och där det händer. I kontakten med människor! I livet! I Kärleken!
Att gå på Hannas yogapass, kan tilläggas, är som en adventskalender, man vet inte vad som är bakom luckan, bara att det är kärleksfullt och att jag inte vill missa det.
Till sist vill du tillägga något?
Jag önskar alla många fantastiska yogaupplevelser!
Tack Nicole för ditt kärleksfulla tjat och tack Hanna och alla andra lärare för er trygga ledning!
